I gårkväll när jag hade redigerat lite foton, så hade jag ett kommande inlägg i huvudet till idag. Men när morgonen grydde, så var det ett helt annat.
Utåt sett ser våra bloggliv ofta rosenskimrande ut. Vi skriver och visar allt det vackra och tur är väl kanske det, med allt annat elände som finns där ute i världen. Men det finns ju också en baksida och alla har nog fått sin beskärda del av kakan!
För nio år sedan fick vi veta att vår stora dotter har en ovanlig kromosomskada, så pass ovanlig att man inte har funnit den hos någon annan i världen. Min älskade lilla flicka är unik, på sitt vis!
Det är inte lätt att vara mamma till ett handikappat barn, det ska gudarna veta. Att hon har sömnproblem och jag har sömnbrist är bara förnamnet, det har jag nämt för er tidigare.
Klockan hann bli halv två inatt innan hon föll i sömn, fullständigt utmattad i soffan. Under de vakna timmarna är det mycket som snurrar. Man hinner tänka och fundera, gråta och banna!
Idag skulle jag vilja dela med mig av en dikt som jag fick av min mamma när vi fick diagnosen på Linn:
A meeting was held quite far from earth.
It's time again for another birth,
said the Angels to the Lord above.
This special child will need much love.
Her progress may seem very slow
accomplishments she may not know,
and shell require extra care
from the folks she meets down there.
She may not run or laugh or play.
Her thoughts may seem quite far away.
In many ways she won't adapt
and she'll be known as handicapped.
So let's be careful where she's sent.
We want her life to be content.
Please Lord find her parents who
will do a special job for you.
They will not realise it right away
the leading role they're asked to play.
But with this child sent from God
comes stronger faith and richer love.
And soon they'll know the privilege given
in caring for the gift from heaven.
Their precious charge, so meek and mild
is heaven's very special child.
Tack älskade mamma
Ta väl hand om Er!
Kram, Ulrika
